Mange<3
Har suttit och pratat en hel del med Mange nu. Säkerligen runt timmen. Tårar rann stundtals, men försökte att hålla igen. Försökte att låta normal på rösten. Att inte få honom att bli ledsen pga att jag fäller tårar. Men det blev han ändå. Vi får inte ha kvar vårat kontrollbehov längre, funkar liksom inte så. Sen att det kan vara jobbigt, det vet jag väldigt väl. Jag har inte haft så mycket tid själv det sista. Inte ens på nätterna. Men jag tror det är bra. Då slipper jag ligga och tänka på allting som händer i hans liv, i hans huvud. Kändes i alla fall skönt att få höra saker som berör idag. Även om det fick mig att fälla tårar..
Kommentarer
Trackback
