Tänk vad underbart..
Sitter här nu igen.. Datatorsk är jag, men det är bra. Framtidens kommunikation :P (Man kan ju iaf skylla på ngt)
Har inte gjort någonitng speciellt. Varit uppe och tittat på Johanna när hon och hennes mamma kom med sina pållar :) Söta var dem. Trimmade väl mest, men hoppade litegrann också.
Funderar att börja kolla på andra avenyn på svt nu på eftermiddagarna. Då kanske man har någonting att längta efter. Numera längtar jag inte efter någonting. Jag bara är. Far och flänger överrallt, känner mig som ett jävla paket.. Skulle bara vilja ha den här skolan avklarad. Kunna åka hem varje dag från jobbet och hellre ha ångest för att man inte städar, än att man ska ha ångest för att kanske inte klara morgondagens prov..
Vill bara kunna vara, slappa i resten av mitt liv. Kunna göra vad jag vill, inte plugga, inte jobba. Bara kunna.. Ja, fan tänk att få sitta på hästryggen flera timmar varje dag. Det hade varit helt underbart..
Varför denna underliga känsla? ÄR man verkligen sån bara för det här? Det känns dumt. Syndfullt. Är jag sån? Nej, det måste vara en känsla. En konstig känsla.
