Utvecklingssamtal och en god vän

Igår arbetade jag väl inte någonting alls med min natur. Hade inte lust för någonting. Senare så satte jag och Jennipher oss på mitt rum och hade verkligen ingenting att göra. Vi började prata ganska mycket, och efter 2 timmar hade jag verkligen berättat allt. Inte om mina nuvarande känslor, utan om allt det där andra. Som jag inte har berättat för någon. Det finns bara en annan av mina vänner som vet, och det berättade jag inte själv.. Kändes grymt skönt att iaf en av mina vänner vet. Trodde inte att jag skulle klara av det, men efteråt kändes det helt underbart. Kändes som vi kom varandra så nära och att vi känner varandra utan och innan just nu. Tror jag känner så av lättnad..
I vilket fall som helst, Jennipher sov inne hos mig. Mådde såå dåligt på kvällen och under natten. Sov knappt någonting alls, så det var underbart att få sova tills man vaknade i morses. Åt ingen frukost eftersom jag fortfarande inte mådde bra. Gick in och duschade innan jag började städa. Massa nior kom in och skulle se mitt rum, närmare 3-4 stycken faktiskt. Kändes ju bra när man stod där och slet som en jude samtidigt som man hade bråttom. Jaja, mitt eget fel att jag tillät det, så ska inte klaga.
Mamma kom precis lagom tills jag var klar med rummet. Hon hade med sig en blomma, varför vet jag faktiskt inte, men den var väldigt fin iaf. I den låg det en sten som det stod "Min prinsessa" på. Vi bar oss iväg till Charlotte för utvecklingssamtal, och trodde faktiskt inte att det gick så bra för mig i skolan. Eller snarare i Charlottes alla kurser. Hon hade satt mig för nuvarande på MVG, och kom med massa andra smaskiga detaljer. Hon sa att jag hade hög potensial när det gäller hästar och ridning. Hon sa att hon tyckte jag verkligen skulle satsa på ett yrke med hästar, och att jag skulle utbilda mig till unghästutbildare. Hon hade bara erbjudit en annan tjej det förra året, så det känns ju såklart suveränt. Hon sa att jag skulle ta vara på min talang eftersom inte många andra har den. Usch vad jag var glad när jag kom ut från utvecklingssamtalet. Och självklart var mamma stolt också.
Innan vi gick till föräldramötet åt vi någon äcklig mat, som varken mamma eller Veronica tyckte om. Mamma och Veronica nya kompisar? :D Ris och kassler, riset smakade.. bajs! På föräldramötet sa dem inte något speciellt egentligen. Alla lärare presenterade sig och vad dem hade för ämnen och så, sedan förklarade Linnéa och Peter litegrann om utlandsAPUn, och Kjell om internationalliseringsrådet.
När det var avklarat, åkte vi för hemfärd. Handlade lite och så. Åt kött och vitlökskroketter efter 3 timmars arbete med simon. Nu återstår idol och en förhoppning på att Marie ska ta hem skiten! :D

Varför gör skolan såhär? Det har aldrig varit någonting ens i närheten av allt som har inträffat nu. VARFÖR blir dem avstängda så länge så att dem inte ens kan fortsätta sina studier på denna skolan? Ska man inte ens kunna få laga mat längre utan att man ska bli dit satt för mordbrand? Nu får dem fan ge sig. Skolan kommer inte att ha kvar en enda elev snart om dem håller på på detta viset. Att 2 elever får sluta nu, är helt fel, och ett STORT minus till Strömma!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0