--> Ida

Jag vill bara säga att.. mina vänner är det bästa som finns. Utan er skulle jag gå under. Okej, jag har en pojkvän, jag har en familj. Men hur skulle livet se ut utan vänner? Utan någon annan att ty sig till än mamma och pappa, kanske syskon om man har några. En dag i livet har man inte kvar den familjen. Då har man en egen familj. Då har man släktingar, men en egen familj där man själv ska vara förälder. Kanske man inte då har kvar sina föräldrar så länge. Min familj betyder oerhört mycket för mig, men jag skulle ALDRIG strunta i mina vänner, aldrig strunta i att träffa dem. Dem kanske har någonting speciellt att berätta, som dem har burit inom sig en tid, kanske denne inte kan ty sig till sin familj. Ska man inte finnas där då? Bara på nätet, kanske på sms eller telefon. Är det rättvist? Jag skulle aldrig ha valt denne linje om jag inte förstod att det här finns mycket människor, kompisar, riktiga vänner, och såklart monster. Att skaffa vänner, nya vänner, är någonting som går i en cirkel, hela tiden. Man skaffar nya, har kvar sina gamla. Vad jag vill säga med det här är: Finns alltid där för dina vänner. För att denne skaffar nya, betyder det inte att den inte vill ha kvar dig som vän.