Beskrivning

Helt plötsligt var det helt tomt i sadelkammaren. Barbro kom in och frågade om det bara var jag kvar. Jag såg förvånande på henne och svarade: Antagligen? Du hade gått. Lämnat mig där. Jag trodde en vän skulle stannat kvar, och inte helt plötsligt gått därifrån? Så har du aldrig gjort innan, så varför? Möter dig i hygien och jag sa att det var jävligt dålig stil att lämna mig där ensam med stallet kvar. Egentligen blev jag mest besviken på att du bara gick utan att säga till. Inte att du inte hjälpte till. Du svarade precis som att du inte visste vad du skulle säga. Du frågade om jag skulle upp till rummet, och nej, det skulle jag inte. Jag skulle byta om. Det tar inte 1 minut att byta om, vilket det tar om man lätt springer upp på rummet påväg till skolbyggnaden. Du går därifrån och går till maten själv som du sagt. Du går, och jag ser dig inte, kollar inte åt ditt håll, men jag hör att du och Wibben pratar. Hade först tänkt att sätta mig vid ett annat bord, men satte mig vid er iaf. Du sa inte ett ord till mig medan vi åt, ingen speciell annan heller förutom min diskussion med Wibben. Jag går och slänger maten, du följer inte efter vilket du brukar, så jag går utan dig. Du visste att jag ville göra mig iordning innan din pappa kom. Gick upp på rummet, skällde ut några ettor jävligt mycket i ren aggrition. skakar. Går ner och duschar i 40 min. Kommer upp och du har fortfarande inte kommit till rummet. Du har gått till en dator istället. Jag hade i alla fall tänkt mig en ursäkt eller att du kunde kommit och "tröstat" och sagt att det var fel av er att få, men nej. Du skyller på att du "trodde" att jag gick med dig, sedan att jag bara "försvann" så du gick upp och struntade att jag inte var med.
Jag påstår inte att du är en tankläsare, jag trodde det bara var självklart att en vän inte gjorde så.
Detta handlar om en speciell känlsa som du MYCKET väl känner igen. En känsla som kanske låter löjlig på nätet, på en löjlig blogg, men en känsla som inte går att rå över eller göra någonting åt. Du vet PRECIS hur den känns!
Är du nöjd nu?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0