--> Ida

Som du läste på min överskrift, det var en förklaring. Jag frågade om du var nöjd, och det var inte att du skulle vara nöjd över att vi bråkar för det vet jag att du inte är utan om du var nöjd över att jag skrivit en extra blogg över hur situationen såg ut, och så jag kände. Mer detaljerat.
Jag har inte tänkt någonting på att något varken jag eller Jennipher gjort mot dig sedan förra tisdagen. Vi har inte gjort ett enda fel. Snarare har vi varit mer med dig än någonsin känns det som där vi alla 3 umgås hela tiden. Den största förändringen som jag känner, har varit att varje gång du slänger maten, så väntar jag på dig. Även fast du kanske går iväg med Jennipher före, strunt samma, jag går ikapp då. Jag känner att det har hänt en stor förändring, vilket jag märker på dig också. Varför ska du då ta och dra upp allt gammalt? DU försöker få MIG, som mår dåligt just nu, att försöka inse att det här var mitt eget fel. Ska jag då säga till dig att allt var ditt fel, att du inte försökte spring ikapp om vi ätit, inte säga vid datorn "jag är också klar". Skulle jag säga så till dig, hade inte du blivit ledsen då? Å andra sidan, skulle jag aldrig säga en sådan sak. Aldrig! När du berättade för mig hur dåligt du mådde, lyssnade jag inte då? Började jag anklaga dig för något då? Nej, jag försöke förändra mig, vilket jag gjort. Hur kan du då när det kommer till kritan att jag helt plötsligt känner mig nochalerad av dig, att du IGNORERAR mig och försöker intala dig själv att du inte gjort något fel??