Strömma onsdag
Uppenbarligen är jag det. Och har det. Jag är för mogen för att leka och kasta växter på andra. Jag har problem när folk gör det. Är ni inte i närheten, så okej för mig. Tycker ni det är trevligt att kasta på varandra, stickas med växter osv, gör det inte i min närhet. Gör det någonstans där folk inte bryr sig, eller ännu bättre, där ni kan vara ensamma. Det känns som om man inte kan "spela upp" folk här, för då blir de allt för jobbiga för att umgås med, i alla fall i min närhet. Tyck jag är tråkig, tyck jag är mogen, övermogen eller what ever. Ni sak också mogna en dag.
Plingar. Flera gånger. Sträcker ut armen och trycker. Flera gånger. Vaknar smått, flera gånger innan jag sätter mig upp, sträcker på mig och strax beger mig till Jenny för att väcka henne. Satt uppe länge igår och bara pratade. Tror hon tyckte det var skönt att bara få prata av sig. Tidigare på kvällen stod Sexig thriller på schemat, men sorligt nog hade jag redan sett den. Btw, så ska John ta med sig Rose Red som vi inte kunde kolla klart på förra veckan. 4 timmar lång. Och vi ska se den från början. Igen.
Småföretagande, vi har startat det nya företaget. Äntligen kommit någon vart! En hjälpande hand-uk UF. Tror på det här företaget, bara alla sammarbetar och ingen sitter och gör onödiga saker. Fast dem kommer märka om jag märker det. Om människor vill ha ett dåligt betyg, så är det upp till dem. Men jag skulle ALDRIG alita arslet av mig för att göra saker för dem om de ändå bara slitter och slöar osv. Behövs att var och en sköter sina uppgifter som vi är tilldelade också. Jag funkar utmärkt som VD, även i vardagen.
Hemstudier på fredag, ledig hela dagen. Slutar efter lunch på tordag. Ska utnyttja all min tid till att jobba och umgås med älsk i helgen. Vill också till stan, men tror jag insett att det är omögligt. Tiden räcker inte till. DET gör att jag hatar den här skolan.
Trivs. Men vad är det så som gör att man helst vill stanna hemma på söndagarna? Det är inte mina vänner, det är inte skolan, inte internatet. Det är någonting annat. Kanske av saknad. Tiden. Jag har ingen tid. Att komma hem vid 2 på fredagarna är inte direkt motiverande. Inte att behöva åka ifrån älskling tidigt på söndag morgon heller för att packa och fixa iordning allting. För att överleva behöver man också ett jobb. Det har jag, och jag menar inte att det är ansträngande. Jag menar att det ändå tär på mig. Att inte få träffa en person som betyder mest för en i hela livet, på hela jorden, tär så in i helvete! Jag önskar bara att allt kunde vara som förut. Inte ens vetat att Strömma fanns. Annars hade jag aldrig hamnat här.
Plingar. Flera gånger. Sträcker ut armen och trycker. Flera gånger. Vaknar smått, flera gånger innan jag sätter mig upp, sträcker på mig och strax beger mig till Jenny för att väcka henne. Satt uppe länge igår och bara pratade. Tror hon tyckte det var skönt att bara få prata av sig. Tidigare på kvällen stod Sexig thriller på schemat, men sorligt nog hade jag redan sett den. Btw, så ska John ta med sig Rose Red som vi inte kunde kolla klart på förra veckan. 4 timmar lång. Och vi ska se den från början. Igen.
Småföretagande, vi har startat det nya företaget. Äntligen kommit någon vart! En hjälpande hand-uk UF. Tror på det här företaget, bara alla sammarbetar och ingen sitter och gör onödiga saker. Fast dem kommer märka om jag märker det. Om människor vill ha ett dåligt betyg, så är det upp till dem. Men jag skulle ALDRIG alita arslet av mig för att göra saker för dem om de ändå bara slitter och slöar osv. Behövs att var och en sköter sina uppgifter som vi är tilldelade också. Jag funkar utmärkt som VD, även i vardagen.
Hemstudier på fredag, ledig hela dagen. Slutar efter lunch på tordag. Ska utnyttja all min tid till att jobba och umgås med älsk i helgen. Vill också till stan, men tror jag insett att det är omögligt. Tiden räcker inte till. DET gör att jag hatar den här skolan.
Trivs. Men vad är det så som gör att man helst vill stanna hemma på söndagarna? Det är inte mina vänner, det är inte skolan, inte internatet. Det är någonting annat. Kanske av saknad. Tiden. Jag har ingen tid. Att komma hem vid 2 på fredagarna är inte direkt motiverande. Inte att behöva åka ifrån älskling tidigt på söndag morgon heller för att packa och fixa iordning allting. För att överleva behöver man också ett jobb. Det har jag, och jag menar inte att det är ansträngande. Jag menar att det ändå tär på mig. Att inte få träffa en person som betyder mest för en i hela livet, på hela jorden, tär så in i helvete! Jag önskar bara att allt kunde vara som förut. Inte ens vetat att Strömma fanns. Annars hade jag aldrig hamnat här.
Kommentarer
Trackback
