Huvudet snurrar
Jag håller inte med våran rektor. Inte på några plan alls egentligen. Men jag har kommit på, att en sak har han fan rätt i. Och det är när han säger att det andra året på gymnasiet är det jobbigaste. Känns som att jag ska somna på varje lektion, mellan varje lektion och orkar inte göra ett skit. I 1an var man så uppspelt. Träffat nya vänner, bo på internat, annorlunda lektioner, studjemiljö osv. Man såg fram emot att börja med sina inriktiningar och att äntligen få börja rida. Men.. Vad är nu detta? Man har träffat sina vänner, van att bo på internat, lektionerna är normal ur våran synpunkt, vanlig studiemiljö. Vi har börjat våra inriktningar och fått börja rida. Vad ser man nu fram emot? I 3an börjar man se fram emot att ta studenten sista april. Man har ett större mål, vet mer vad man ska göra av sitt liv. Men nu? 2an är något slags jobbigt mellanår, och ingenting är nytt, och man längtar inte efter någonting. Kanske längtar man efter nästa veckans schema, som man ändå tycker suger när man väl är inne i det. VAD SKA MAN SE FRAM EMOT FÖR ATT ORKA DE SISTA 1½ ÅREN?
Nu väntar jag egentligen inte på någonting. Har väl brottom för att göra mig iordning egentligen.. Men vad ska man göra sig iordning för? Eller för vem? Ska man på något sätt försöka att dölja den man är med ett litet tunt lager smink? I vissa fall tjockt!! Äsch, jag vet ingenting längre. Orkar inte göra någonting. Luften tar bara slut eller något. Syret tar slut. Lägger mig i sängen och blundar..
