--> Ida

När klockan ringde imorse var jag sådär borta. fattade verkligen ingenting. jag försökte tänka ut varför det ringde, men utan resultat stängde jag av klockan och somnade om. halv 7 kom mamma in och väckte mig, sa att vi försovit oss. finns det något jobbigare? mamma tvekade på att ta med mig till jobbet, men hon kände på pannan, sa att jag inte verkade ha feber, så jag åkte iväg och jobbade. gaah.
Tänkte åkt med mamma hem efter halva dagen, men under dagen blev jag faktiskt bättre. dagen har gått ganska fort, känns som att det är på väg att bli rast hela tiden. dock känns det som det är onsdag idag, så på torsdag kommer jag bli besviken..

Tog bussen ner till stan och mötte Jonna. kollade lite där innan jag gav mig av mot bussen. hem och övningsköra, så bara att se glad ut.
När jag sitter i slätthult och väntar på pappa, märker jag att en äldre berusad man får man säga gubbe? kom emot mig. han satte sig också jämte mig och bad mig att inte vara rädd. eh, vad fan förväntar han sig egentligen? hans fru var visst lik mig, också hans barnbarn och hans sons flickvän också. han satt och pratade med mig, jag försökte att inte möta hans blick någon gång, men han började bli irriterad, och slätthult är inte världens mest bevakade plats så jag gjorde bara som han sa. tills hans fru kom och bara skakade på huvudet och rivstartade därifrån.

Övningskörningen höll plats i villastan. inte direkt vad jag ör van vid, och det blev en stor förändring vill jag lova! Mer stadskörning? Jaa!