--> Ida

Igårkväll var C och F hemma hos mig en bra stund fram till kvällen. Åkte sedan med C hem och vi kom in på mitt öra, att försöka få ut den där fula tjurringen.. Jag sa att både jag och Tim försökt med näbbtänger och dra åt varsitt håll, men ingenting fungerar. Men jag förstod faktiskt att nu har det gått 1½ år, den måste bort! C skulle försöka, och jag var panikslagen. Jag visste ju hur hårt den suttit, ingen har lyckats få ut den. Det tog ungefär 5 sekunder så säger han: Så, det var väl inte så svårt? Jag blev skitpaff, men självklart glad! Tills jag skulle sätta i en lika tjock RAK stav, och dessutom få i den på baksidan. Jag spände mig som satan, och Claes lät hela tiden "Lugn Ida, nu ser jag den. Sitt still! Sitt still, jag kan se den!" Så äntligen, nu är den bytt och man slipper gå runt och känna sig som en.. jag vet inte vad.

Imorse vaknade jag av lite halsont. jag visste att jag höll på att bli sjuk, men under dagen blev det bara värre och värre. Jag gick på kontoren och snörvlade, hostade och nyste i ett. Rösten har jag knappt kvar, mandlarna gör ont och jag hör knappt någonting vad folk säger. Dessutom har jag feber :( Usch, alla har smittat mig från sina håll, och jag har fått ALLTING från olika personer. Jag som brukar ha så bra immunförsvar.. :(
När jag äntligen slutat jobbet kom pappa och hämtade mig vid bussen och vi övningskörde. Fan vad det finns saker som jag behöver öva mer på. SUCK.

Nu ska jag äta, sen bädda ner mig med honungs te och vila. Och se fram mot en dag på jobbet imorgon...