HIV

vi hade en förläsning om HIV idag. vi pratade helt allmänt. några satt och skrev meddelanden stundtals, några pratade lite med sin kompis jämte och vissa skrattade litegrann ibland och tog inte allting på riktigt, riktigt allvar. när föreläsaren som bara var 23 år var klar med informationen skulle hon prata om någonting annat sa hon. satte hon sig ner på en stol, med benen i kors och bet sig lite i läppen. sedan sa hon: "jag har HIV".
Detta fick allihopa att bli knäpptysta. hon satt i över en halvtimme och berätta från första början då hon blev kallad till sjukhuset, till att leva med HIV. vi gick över tiden en halvtimme, människor missade bussar, men.. ingen brydde sig. satt bara tysta, med lätt öppna munnar. jag lovar att man hade kunnat höra en nål fall i golvet under hela tiden hon berättade.

Vi har i alla fall kommit fram till en sak. Folk vet på tok för lite om hur det är att leva med HIV AIDS, hur man får det, eller vad det överhuvudtaget ÄR. Det börjar stadigt öka i Sverige, och folk går omkring överrallt utan att veta att dem har HIV. 15% av alla som har HIV, får sjukhusen inte tag på. de vill inte veta om att de har HIV överhuvudtaget.
och så enkelt. Ett enda samlag, och man blir i de allra flesta fall smittad redan av det samlaget. att du och din kompis som inte ens vet att den är HIV-smittad har gått ihop med ett litet sår! jag tror det är svårt för oss som inte vet speciellt mycket, att kunna sätta oss in i deras situationer. jag kan inte ens tänka mig att de som fått AIDS, som utvecklas från HIV, fortfarande har en livsvilja. det är en hemsk, smärtsam och människor går runt och lider!

jag mår dåligt för deras skull. de flesta jag känner borde göra ett HIV-test. så slipper man gå omkring och vara orolig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0