usch vilken dag

nu har jag i alla fall kunnat sätta mig upp, och inte dö av huvudvärk eller spy. visserligen har jag inte spytt idag, men inte långt ifrån. världens tur att jag hade älskling imorse som kunde ta hand om mig. han är verkligen bäst.
sen när jag kom hem har mamma tagit hand om mig, så jag har legat i sängen ända till nu. småsomnat i omgångar och inte ätit mer än ett enda musbett på en macka hjärtat försökte få i mig imorse. men det kurrar inte ens liksom..? är kroppen så jävla inställd på att den inte ska ha mat då, eller vad är det frågan om?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0