slutpratat för idag

idag kom jag på en sak. en viktigt sak. det är någonting som jag väl egentligen har vetat ett bra tag, men som inte människor alls verkar tänka på numera.
kärlek, hur ser människor på den punkten egentligen? att man säger att man är kär första gången man träffat en person kärlek vid första ögonkastet, att man säger att man älskar en person efter bara några veckor?
för mig känns det helt orimligt. kärlek är någonting man bygger upp, med en person. nu snackar vi kärlek till sin partner. det tar inte dagar, det tar inte veckor. det är inte en massa ord som man slänger ut i onödan, eller som man säger för att "man ska säga det och det låter bra". Människor verkar helt enkelt bara slänga ut sig ord och känslor för folk de knappt träffat, som de inte ens känner!
man kan ha känslor, visst. det står jag fast vid. men kärlek?

kanske är det så att man själv trott vad kärlek är, innan man får uppleva den på riktigt. och jag lovar, det märks när man får uppleva det. jag har upplevt det, mestadels för att vi fått utsättas för situationer som vanliga människor normalt sätt inte utsätts för i vår ålder. att man klarar sig igenom tider tillsammans. det är då man inser.. det är DÅ man upplever det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0