--> Ida

pluggandet gick inte riktigt som jag hade velat, det fattades ett ynka papper som gjorde att jag inte kunde fortsätta. det är ju typiskt!

istället har jag varit ute, planterat blommor, klippt buskar och tvättat min bil. spolade även av mammas och pappas ena, så invändigt får vänta till en annan dag!
mamma har också satt upp parasoller och sånt där, vi vet ju ännu inte vad det är för väder på min studentdag. självklart hoppas vi på solsken, men det är tydligen inte alls hundra säkert. men hoppas kan man få göra!

jaa, dagarna går och det är snart dags. alla skriver överallt hur glada dem är att denna dagen snart kommer, och jag kan hålla med dem. men innerst inne, så är vi kanske inte så glada. eller inte glada är ett fel ord. vissa vet precis vad dem vill göra, medan de flesta verkar gå runt och oroa sig för att få ett jobb överhuvudtaget. det är väl sådant som de flesta går och oroar sig om, även när det gäller andra skolor. men.. strömma är ändå strömma. och det är någon unikt över det. ett tag tyckte man att allt SÖG, man var trött på allt. det var väl någonstans i 2:an där som det kändes som alla skulle spy på hela skolan. för att strömma är strömma, och det vet alla som går där vad jag menar. men det är någonting över det hela som är så olikt andra skolor. det ligger mitt ute i ingenstans, det stinker ko blandat med gris och det tar hundra år att ta sig överrallt för att skolan är såpass stor till ytan. men vad fan, det känns ändå som att skolan är MIN. All personal är så engagerade i det dem gör, det gör ingenting om dem har dysleksi och inte kan stava så länge dem kan allt i just deras ämne. har man en håltimme kan likaväl ligga ute och sola på alla stora gräsytor, som att gulla med kaninungarna, hästarna eller lammen. dessutom är ett liv på internat (som jag bodde på i 2½ år) ingenting som man gör var dag. det går inte att beskriva känslan, det måste upplevas för att man ska kunna förstå hela situationen kring skolan.