--> Ida

Hur kan man godta det? Hur kan man alltid ha funnits där, alltid ställt upp och sen få skit kastad rätt i ansiktet? Som en käftsmäll. Hur kan en männsika ge förhoppningar, förhoppningar som innebär att sätta sitt eget liv tillsammans med någon annan på spel. Hur kan man bara ta, och aldrig ge någonting tillbaka. Hur kan man leva ett liv fullt av lögner, medföra att andra människor måste hålla saker inom sig för att bevara och inte läcka. Inte vill lösa saker för att man är för bekväm, bli förbannad över när andra kan använda vita lögner när man själv ljuger för personer som står en nära, rakt upp i ansiktet. 100 gånger om. Här gäller inga ursäkter, utan rena lögner.

Vad fan är det som säger att man alltid ska vara snäll, godhjärtad och ställa upp på ALLT, när man inte får ett skit tillbaka. När en människa inte är villig att göra samma sak tillbaka. Man vet om det, ändå gör man allt för att få någon att bli glad.



"Jag kan inte leva med dig, med jag kan inte leva utan dig". Fuck it! Jag tror inte på någonting längre. Inte något! Frågan är ju om andra borde tro på det som sägs, kanske borde man tro på vissa rykten man hör. Tro på sitt hjärta när det säger att någonting inte står rätt till.
Vad är det som gör att man tror på saker som sägs ur din mun, istället för att tro på fakta. Tro på saker som finns bevisat.


Jag trodde på allt du sa, alla förhoppningar du "omedvetet" gav. Jag har provat att följa mitt hjärta, jag har provat att följa min hjärna. Att följa sitt hjärta och att lyssna på vad hjärtat talar om (och sen välja att inte tro på det), är två olika saker.  Jag lyssnade på mitt hjärta, stannade kvar, höll inne hemligheter för din skull. Jag var bara dum nog att inte följa vad mitt hjärta talade om för mig.